Att trampa stigar

Saxat från Wikipedia.se:

Den naturliga stigen har uppkommit genom slitage från fötter och kanske en gång hovar, vilket har glesat ur, nött ner och tagit bort markvegetation längs ett smalt stråk...Närvaron av stigen har sedan lett till att ytterligare vandrare valt samma stråk och på så sätt hindras den från att växa igen...Fördelarna med att välja en befintlig stig i skogen är bättre framkomlighet och bättre möjligheter att hitta.

Alltså om man går samma väg tillräckligt länge skapas där en stig. Tåls att tänka på. Om man gör samma sak, tänker på samma sätt tillräckligt länge skapas där en stig. Mentala stigar, sociala stigar. "...bättre framkomlighet och bättre möjligheter att hitta."

Hitta rätt?...

Call me Mr. Justin Pitt

Känns förbannat mossigt och banalt att skriva inlägg om sina drömmar, men i det här fallet ska den bara fungera som en ingress på inlägget. Jag drömde nämligen inatt om att jag drack whiskey. Jag minns inte med vem just nu men någon serverade mig glas efter glas som jag tömde med lätthet och njutning. I själva verket avskyr jag whiskey men jag har gjort det till något av en besatthet att lära mig tycka om det, det går inget vidare kan jag upplysa om. Jag har försökt i flera år och den enda framgången jag har vunnit är att jag inte längre kräks våldsamt efter varje munfull. Jag tror det är dags att jag ställer mig frågan varför jag så gärna vill lära mig uppskatta detta djävulens urin?
En spontan teori kan vara att jag vill tillhöra någon form av machokultur med cigarrer, munbedövande drycker, svällande magar och alldeles för höga skratt. Faktum är att jag avskyr machokulturen, jag avskyr allt som främjar stereotypa könsbilder. Så vad är det frågan om?
Jag tror att det kanske kan handla om att jag är avundsjuk på de som njuter av whiskey, pratar om årgångar, rökighet och malt. Folk som mm'ar och nickar åt varandra när de smakar och jag själv står där i bakgrunden och kisar åt dem med förakt. Jag vill också veta vad all "fuss" handlar om. Det är likadant med 3D-bilder där man ska stirra tills den gömda bilden uppenbarar sig. Jag stirrar och stirrar, blir illamående, stirrar lite till och misslyckas. Folk runt omkring mig behöver knappt ett par sekunder på sig innan de utbrister "aah ok, nu ser jag" och jag blir stressad och förbannad. Detta kan mycket väl vara anledningen...
....eller så handlar det endast om att jag är så fruktansvärt envis och tjurskallig och endast tanken på att det finns saker som jag inte kan lära mig att bemästra eller uppskatta gör mig fullkomligt galen.