Mitt foster av själanöd

Jag pratar om den här bloggen. Det är som att när jag har för lite saker att oroa mig och oja mig över skapar jag genast nya saker för att fylla upp ångestmätaren igen. Innan detta inlägg var det två veckor sen jag senast skrev något och under denna tid har det ojats en hel del. Självklart vet jag att det är en bagatell men mitt sinne filtrerar inte sådana saker, det lägger alla uppgifter på samma hög. Den minsta uppgift kan i teorin generera samma summa ångest som en uppgift av yttersta vikt. Jag vet dock att om jag inte skulle känna denna skuld som det egentligen rör sig om, skulle jag aldrig utföra något. Skulden har kommit att bli min drivkraft, om jag bara nu kunde omvandla skulden till ambition eller något annat vettigt vore det ett stort steg i rätt riktning.

Den röda tråden

Jag antar att här omkring borde man ha kommit fram till något form av tema för sin blogg, om man inte redan hade ett färdigt innan man börjat skriva. Jag ögnade igenom mina egna inlägg nyss och kom fram till följande teorier om vad som skulle kunna vara mitt egna tema:

*Min psykiska hälsa, med tillhörande oro och ångest.

*Att gnälla i största allmänhet

*Fullständig oregelbundenhet

Jag måste säga att den sista är det tema som det lutar åt, jag kommer med största sannolikhet fortsätta att variera som jag gjort. Jag skjuter alltså på deadlinen ett tag till.

Självhatet ger oss fysiska skador

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Jag tänker nu ändra ton till en något mer allvarlig. Ovan kan man läsa en summering av det mest påtagliga fenomenet i Sverige, Jantelagen. Denna lag lär oss att hata oss själva.
Den finns integrerad i våra sinnen till den grad att den påverkar i princip samtliga av våra beslut. Den mest påtagliga effekten av Jantelagen är vår kroppshållning. Se omkring dig på de människor i din närhet och räkna hur många som inte kutar med ryggen. Du bör kunna räkna dessa på ett fåtal fingrar.
Varför?
Varför ska du sträcka på dig? Det ser ut som att du har något att vara stolt över, som att du är något. "Du skall inte tro att du är något"
Du sticker ut om du sträcker på dig, det ser ut som att du tror att du är bättre än någon annan. "Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi"
Vi är likt Atlas dömda att bära denna tyngd som tvingar ner våra axlar, tvingar oss till undergivelse. Våra ryggar knakar och ömmar när vi sträcker på oss av ovana att finna sig i en ergonomiskt korrekt position. Vi skadar oss själva i rädslan för att sticka ut.
Från att vi är barn indoktrineras vi med denna lag, för att passa in. Att sticka ut är oacceptabelt. Vi ska även hata det som är annorlunda, eftersom det är ett hot mot oss, eftersom det ifrågasätter oss och våra normer.
Det vackraste ordet för oss i det svenska språket är: Ödmjukhet. Det sammanfattar hela Jantelagen. Det må vara en god egenskap, men frågan är varför? Begrunda ordet Ödmjukhet och dess innebörd samtidigt som du läser sammanfattningen av Jantelagen som inledde detta inlägg. Som avslut vill jag uppmana alla att bryta denna lag, åtminstone för en stund. Ta en stund och verkligen tänk på vad du är bra på, vad som gör dig speciell. Ta en stund för att älska dig själv.