Prosopagnosi

Jag tror jag har en riktigt svag grad av detta. Det heter även Ansiktsblindhet. Jag har alltid haft svårt för vissa människors ansikten, jag verkar av någon anledning fullständigt oförmögen att läsa av dem ordentligt och spara dem på rätt plats i mitt minne. Jag har en hel del exempel när detta har inträffat, personer jag har hälsat på som inte alls varit dem jag trott, pinsamheter har inträffat. ( Fick upp Carl Bildts röst i huvudet vid den sista meningen)

Ett fall dock tar alla pris och skrämmer mig egentligen in i skälen. En tjej som var tillsammans med en bekant till mig när jag gick på gymnasiet, lyckades inte få plats i min ansiktsbank. Tror hon gick en klass under mig. Oftast när jag hälsade på henne i skolan var hon tillsammans med killen som jag kunde urskilja utan problem och där igenom hon med. Förmodligen var det inga större problem dem gånger jag mötte henne ensam heller, jag minns inte riktigt eftersom det här var före det som jag kommer förtälja här näst. Min bror hade en fest i samband med sin födelsedag, borde varit för kanske 3-4 år sen om jag inte räknar galet. Han hade sagt till mig att hans flickvän som han nyligen träffat, hennes syster skulle komma senare på kvällen och mycket riktigt efter någon timme kom systern, trodde jag.
Jag gick fram och hälsade, relativt nykter var jag (druckigt 1-2 öl på sin höjd)
Jag sa: "Hej det måste vara du som är V's syster?"
Hon såg först med en underlig blick sen svarade hon: "eeh nej, det är jag som är S, du vet M's flickvän?" Samma tjej som jag nämnde tidigare. Jag fokuserade blicken och visst, sakta åkte bitarna på plats.

Ungefär där omkring, slog min pinsamhetsmätare i botten, jag kan inte riktigt förklara det, jag står och ser denna människa rakt i ansiktet men framför mig står en fullkomligt främmande person. Man kan säga att jag dog en smula den kvällen och värre skulle det bli.

Ett par år senare är jag på krogen med några vänner. Vi har nyligen kommit in (inte heller denna gång är jag inte alls särskilt berusad).
Vi står och pratar och ser i periferin hur en äldre kvinna, uppskattningsvis i 40-årsåldern är kraftigt berusad och står och pratar med några killar i min ålder. Hon är klängig och kramig.
Jag säger till min kompis som jag står med.
"Fyfan kolla på den desperata tanten"
Han ser på mig förbryllat och får inte ur sig något svar.
Plötsligt får tanten syn på mig och närmar sig hastigt. Jag stålsätter mig inför anfallet.
"Hej hur är läget?" Frågar hon glatt. "Jo det är väl bra" Svarar jag lagom nonchalant.
Den 40-årigakvinnan stannar upp, ger mig en blick som är vansinnigt bekant och frågar:
"Men hallå! känner du inte igen mig nu heller?"
Jag stirrar tillbaka i hennes ansikte och anstränger ögonen allt jag kan och som förra gången kommer den rätta bilden fram. Detta var alltså ingen 40-årig tant, utan en tjej strax över 20 år. En tjej som jag ett par år tidigare gav exakt samma behandling. Killarna hon stått och pratat med var förmodligen klasskamrater, min kompis kände igen henne utan problem och lär undrat va fan det var för fel på mig helt plötsligt.
Jag tror inte det är någon idé att försöka förklara graden av pinsamhet jag kände vid det här laget, jag har inte förmågan att förmedla den. Jag kan dock meddela att efter detta kände jag av någon outgrundlig anledning ett behov av en drink.
Jag tror inte jag har träffat henne något mer efter den incidenten, men å andra sidan är jag nog inte rätt person att avgöra det.