Ringaren

Eftersom det är semestertider som jag har nämnt i tidigare inlägg finns det begränsat med saker för mig att göra. Uppgifterna för dagen kommer i spridda skurar och det kan därför bli en hel del dötid. Jag har tidigare sysselsatt mig med att läsa allt som finns att läsa på Internet, bloggar och krönikor i huvudsak, men har ledsnat på detta. Något som har stört mig något kopiöst är att kontorets brandvägg hindrar mig och mina kollegor från att lyssna på webradio, detta hade annars varit optimalt. Igår i ett samtal med min vän P påminde han mig om att lyssna på P1 Sommar i podradio detta har han sagt åt mig i ett år nu ungefär för att vissa av dessa program är helt fenomenala, "visst jag ska lyssna på det" har jag svarat utan någon egentlig tanke på att faktist göra det. Jag gjorde det dock igår. Jag lyssande på Johan Rheborgs program från förra sommaren och jag var helt såld.
Det här var underbart, jag kunde nu lyssna på roliga och intressanta program på jobbet, den resterande sommaren var räddad. Jag kunde nu sitta bekvämt vid mitt skrivbord, lyssna och njuta. Trodde jag.
Väl på plats idag på morgonen skulle jag koppla in mina hörlurar jag tagit med hemifrån och lyssna loss. Här uppstod problemet.
Efter att vi har bytit kontor står nu mera våra datorer på golvet och är inte längre fastsatta i undersidan av skrivbordet. Det enda uttaget för mina hörlurar finns på datorns framsida. Sladden till mina hörlurar är oerhört kort. Jag sitter därför på följande vis: Jag har sänkt skrivbordet till det lägsta läget, jag har även sänkt stolen till det lägsta läget, jag har dragit fram datorn så till vida att jag i princip har den emellan benen, men ändå är sladdjävlen för kort!
Jag sitter alltså med huvudet strax ovanför skrivbordskanten, min rygg är böjd som en märla, jag ser förmodligen ut som en fullständigt bisarr kontorsversion av Quasimodo där jag sitter, men det gör inget. Jag kan lyssna på radio, jag är sysselsatt. Det ömmar riktigt ordentligt i ryggen, men jag är sysselsatt.