Riesen

Jag kan inte minnas att jag ätit dessa chokladbitar tidgare, därför köpte jag en liten förpackning nyss efter lunchen som innehöll 5-6 bitar. Det är alltså mörk kola, draperad med mörk choklad. Jag hann inte mer än att stoppa den första biten i munnen innan jag ångrade mig. För det första smakar det inte särskilt gott, men det är inte där problemet ligger utan i konsistensen.

Jag trodde det var meningen att kola skulle smälta efter en kort tids vistelse i munnen? Jag var fullkomligt ovetande att den skulle sprida sig i munnen som en skogsbrand och snärja ihop tunga och tänder med varandra i en smet som aldrig tunnades ut, utan snarare verkade expandera i munnen på mig. Jag började göra ofrivilliga ljud, smackningar, flåsningar och stånkningar. Det lät förmodligen som om jag hånglade med en balja full med vinbärsgelé.

För en lyssnare kanske detta lät som ljud av välbehag, men jag kan upplysa er om att det var ljud från någon som försökte överleva, kippandes efter luft. För att bli av med monstrositeten som slagit läger i min mun fick jag helt enkelt svälja alltsammans med ett ljudligt "gulp!"

Efteråt var jag anfådd i flera minuter, stirrade med skräck på de återstående bitarna som låg på mitt skrivbord, jag stod nu inför ett dilemma. Skulle jag slänga resten av godiset och uthärda min sockerabsitens med belöningen att få överleva, eller skulle jag återigen ge bege mig in i striden för att stilla mitt begär. Innan jag hade hunnit tänkt färdigt hade jag redan fört in ytterligare en bit av helvetesgodiset i munnen och kampen började på nytt.