Delen som dog

Det kanske mest pinsamma jag någonsin har gjort inträffade för ungefär 7-8 år sen då jag ringde till en av mina vänner och hans minst sagt skräckinjagande far svarade. Självklart blev jag nervös och efter att jag hade frågat efter min vän väntade jag mig att den läskiga mannen skulle säga "ja vänta lite" och sen skulle han ropa på min kamrat. Men jag blev så ivrig av nervositeten att jag halvskrek "ja vänta lite!" innan han hunnit säga något. Man skulle kunna säga att en del av mig dog den sommarljumma eftermiddagen och jag upplevde svåra ångestplågor en längre tid efter incidenten. I dagsläget måste jag ändå säga att jag har lagt det bakom mig och kan skratta åt det, fastän det tog sin tid. Delen av mig som dog har till största del vuxit tillbaka.
Alldeles nyss pratade jag med min chef som också han är en hyfsat skräckinjagande person och lämnade en uppgift som jag har jobbat med. Under tiden han står och granskar detta blir jag nervös och ivrig och väntar mig att han ska säga "bra jobbat" när han väl gör det halvskriker jag i mun på honom, men det blir något i stil med "bra jbt!" sen vänder jag och småspringer därinfrån.
Jag känner återigen dödryckningar från djupet av mitt inre.