Morning has broken (my knee)

Det var med gråten bultande i halsen jag såg ut över det snötäckta landskapet idag på morgonen. Med skakiga ben låste jag upp min cykel och gjorde min startklar. Cykelfärden till jobbet gick dock förvånansvärt bra, behöll min koncentration och halkade inte ens till det minsta, tills det att jag kom inom 50 meter innan jobbet, då jag utav någon outgrundlig anledning slappnade av...
Cykeln kränger till, jag hinner inte parera. Däcken glider undan och min cykel kastar obönhörligt av mig. Som ett gammalt fyllo kolliderar jag handlöst med marken, först med axeln därefter med mitt vänstra, beniga knä. För att göra förödmjukelsen total glider jag självklart ett par meter på marken. För att försöka ertappas av så få som möjligt ställer jag mig fort upp igen, när smärtan gör sig påmind. Mitt knä bultar och smärtar den sista biten till jobbet och jag kan nog vänta mig ett blåmärke modell fetstort i morgon. Fryser precis hela tiden gör jag med till råga på allt. Mina långsmala fötter och klotår bör ha frostskador vid det här laget. Förträfflig start på dagen mina vänner! Förträfflig!